mittbarnmittbarn

Hm i fredags när vi skulle åka in till vårdcentralen o kolla blodtryck o puls så blev det problem o han var så tvär o vrång o kallade mig för en massa saker så vi hann inte åka in. Vi fick en senare tid på em o då gick det bättre. Men det märks att han med stor sannolikhet behöver höja dosen tror jag. Han var lite tvär o sur o ful i munnen en stund efter sambon kom hem. Helgen har varit bra förutom lite gnäbb, han sov hos en kompis natten till idag o dom lanade så idag har han inte tagit concertan men jag gav han iallafall dropparna nu på kvällen. Så jag hoppas att det går bra nu ikväll med. I morron ska jag in o träffa psykologen själv.

Jag tycker det är helt otroligt att man märker skillnad redan av medicinen. Som i onsdags värmde på en pizzan som blev kvar sen kvällen före till lunch åt han. Han bar ner tallriken efter sig som han inte gjort på flera månader. Och igår somnade han strax efter 11. Jag hämtade ut några sömndroppar igår som han fick efter samtalet med läkaren. Det är ju en nackdel med den här medicinen att dom kan få svårt o somna på kvällen. Iallafall så känns det så bra hittills o idag ska vi in o kolla blodtryck o pulsen på grabben som måste göras efter några dagar med denna medicin. Och idag kommer sambon hem känns som det kommer bli en jättebra helg!

Denna vecka har varit rätt så bra,  var in i måndags o gjorde de sista testerna i det här dom gör som kallas bas tror jag. Var in i torsdags morse själv o skulle prata vidare men vi pratade om så mycket annat. Torsdagen är den enda dag som det var tjafs på på kvällen med uppkäftighet mm, men inget hade han sönder som tur var. Och nu på Måndag har han läkartid o jag hoppas verkligen han får börja med nån medicinering då. Är det så att han inte får det så får jag väl försöka tänka framåt ändå. Men som sagt jag hoppas så för det har väl varit lite ljuset där framme som jag har sagt att jag ser där framme nu när vi har fått rätt hjälp.. Jag älskar ju min son så otroligt mycket har ju kämpat som sjutton för honom i tid o otid. Klandrar mig själv än att jag har varit så blind o trott att det berott på att han blivit mobbad. Jag vet aändå att medicinen är inget mirakel så, att vi kommer ha mycket att jobba med hela familjen. Men att en ev. medicinering ska dämpa han att man ska kunna diskutera med honom o att han ska få upp tankar o funderingar om det här med o gå till skolan mm.
Så nu håller jag tummarna inför läkarbesöket!!!

Måndagen gick väldigt bra lär jag säga, han följde med in på bup o gjorde lite mera tester. Sen var vi på kina o åt en brakmiddag! Jag sa till han att vet du att när allt det här är över så tror jag att vi kommer få världens snällaste tonåring sa jag. då säger han att det tror jag med då jag träffat XXXXXX våran psykolog. Tårarna började rinna på mig när han sa så, men mamma då sa han o log... Jag älskar han så mycket trots att han får sina utbrott.

Tisdagen gick så där fick väl ett utbrott igen på kvällen o det var i samband med träningen. Tycker det är jobbigt när det blir så här!!!!

Onsdagen gick oxå rätt så bra lite småtjafs bara  o sen att han verkar ha en massa myror som kryper på kroppen på han...

Torsdagen gick så där på dagen var lite orolig o det syntes, troligtvis inför träningen. Jag sa åt han flera gånger att han skulle avsluta det han gjorde vid datorn o komma ner o byta om inför träningen. Ja efter mycket om o men så kom han o gick. Han gick iväg på träningen men bara för att hämta sina grejor som blev kvar efter förra gången. När han kom hem hade han brytit sönder sin klubba + att han bröt av den andra med som han hade hemma o gick upp  satt sig vid datorn. Vi har sagt att går han inte på träningen så ska han inte tro att han får sitta vid datorn inte o de vet han om! Så det slutade med att jag slog av datorn med knappen på hårddisken  det skulle jag inte ha gjort. Han kastade glas o gud vet de allt som gick sönder + att han fick tag på en hockyklubba som han slog mig med på benet så det gick hål. Försökte hela tiden prata med han o få han o tänka på annat gick tillomed ifrån han. Alltså han var skogstokig sen så gick han åter upp o kastade ner våran skrivare mm för trappen så den paja o rautern våran så nu kan han inte gå ut på nätet med sin dator. Han gick ut sen o slog sönder fönstret i ytterdörren o ett fönster i hallen repade på bilen o slog sönder lampor mm. Då jag såg att det var folk ute som såg vad han gjorde så man kommer ju få skämmas ögonen ur sig ju. Sen lugnade han ner sig o gick upp o duschade. Jag förökte tejpa med kartonger o sätta för mattor som håller den värsta kylan borta men tvivlar på  att det r nån ide att sätta in nya då det lär väl vara dom som ryker först om han får ett utbrott igen. Usch jag lider så både över att han mår som han mår o att jag har ont ihela kroppen efter alla slag. Men jag vet att när han gör det här så rår han inte för det för han har ett funktionshinder. Jag vet att nu när vi träffat rätt på bup å vet jag att det inte är så långt bort att det kommer vända.

Idag så skulle vi ju in o träffa henne igen på bup o en läkare då han skakar så om händerna beror troligtvis på astmamedicinen. Fick försöka övertala honom hur mycket som helst då han vägrade åka in. Men tills sist så gick det vi kom väl bara en halvtimme sent. Jag sa till våran psykolog att jag åker inte hem utan att han får nått som lugnar ner han. Hon förklara att det är på gång men att det inte kan bli förens den 22: a då vi ska träffa någon läkare som har hand  om barn med sånna här problem. Så jag hoppas verkligen att det inte blir nå mer tjafs fram till dess. Hoppas hoppas. Vi får väl se hur det går i helgen ska ju in igen på måndag igen för mer tester.....

Vet ej vad jag ska göra, han fick åter igen ett utbrott här ikväll!
Jag sitter här o gråter just nu. Och svär över det där jävla svinvaccinet jag var inställd att vi inte skulle ta den.
Vi hade tid för den alla tre en Fredag o på Onsdagen hade jag ett avgörande samtal med våran husläkare då sonen har astma o får svårt o andas vid ansträngning mm han sa det inte rakt ut men lyssnade man mellan raderna så tyckte han att jag var en idiot om vi inte tog den. Han hade vid ett tidigare tillfälle skrivit ut tamiflu åt oss som jag hämtat ut. Men jaja det är väl bäst att vi tar den då.
Jag har så otroligt svårt för o förstå efter vaccinet så är det precis som en liten jävul har flyttat in i han!
Nu ikväll så blev han så arg för att han inte fick köpa ett spel till datorn som är från 18 år. Jag talade om för honom att den diskutionen har vi haft förut att det är för intet dom har åldersgräns.
Han tjatade o tjatade till slut så tog han ett damsugarrör o började vifta med o slog till mig över armen. Jag höjde inte rösten åt han en enda gång pratade lugnt o sansat med han o försökte få han på andra tankar men inget hjälper han slår till mig ytterligare 2 ggr så nu har jag 2 mindre bulor o en större vid armbågen.
Jag har märkt vid tidigare vaccinationer senast den i femman då att han har blivit aggresiv några dagar isamband med vaccinationerna men sen så har det slutat. Han kallar mig både det ena o det andra tjackhora kärringjävul fitta mm. Jag vet att det är fruktansvärt o jag känner mig så maktlös jag känner ju inte ens igen han känns det som.
Sen bryter han ihop o säger att han är ledsen o att han vet att man inte gör så mot sin mamma.
Jag bara håller om honom o vi gråter båda två. Och jag påpekar hur viktigt det är för att han ska få den hjälp han behöver för han vill ju ha hjälp som han säger. Att han fortsätter med dom här testerna på bup, o de ska han göra med säger han. Så som jag känner just nu så är det att han har ADHD som blev kraftigt förvärrad efter svinvaccineringen. Min magkänsla sa ju nej, att jag inte litade på den, troligtvis något jag kommer få ångra för resten för mitt liv!!!!
Satt o läste igenom journalerna som skrivits o som jag skrev tidigare så kan man bli mörkrädd. Här sitter jag som har gjort allt för honom o mer därtill. Dom har inte lyssnat på mig bara kommenterat hur viktigt det är att det görs en utredning på han som jag har sagt. Alltså jag känner mig så maktlös jag läser ju hur dom har tolkat mig. DET ÄR SKAMLIGT. Men än är inte sista ordet sagt i detta men först ska min grabb få komma på fötter igen!

Jag vet att han inte rår för det när han blir så arg!

Nu ska jag försöka o lägga mig o sova om jag nu kan det!

Gonatt

Har varit bra än så länge, han är på mig under dagen om att han vill sitta vid datorn jag säger nej.
Vi har ju bestämt att vi ska åka in till stan o ta en fika efter lunch eftersom jag lovade honom det igår. Skulle duscha innan maten o vem passar på o sätter sig vid datorn då! Jo sonen. Sa det åt han att jag sa ju nej inte nu på dagen. Men jag får ju sitta lite ikväll  då han har träning. Alltså den där datorn borde förbjudas men samtidigt så har han ju sådant stort kontaktnät på nätet.
Han är spelberoende o jag försöker klura på de hur man ska göra.
I allafall efter vi har ätit så sopar jag av bilen o försöker starta den, gaaaaaaaaaa den startar inte prövar flera gånger men den är stendöd. Åååå jag känner vad ska sonen tänka nu när det inte blir någon fika. Jag sa till honom att jag är ledsen o väldigt besviken när jag hade lovat han de o att jag inte var mitt fel att bilen startade, han tog det jättebra så vi får väl göra ett nytt försök i morron.

Dessutom så har jag en oroskänsla i kroppen då han vägrar att gå till skolan o göra uppgifterna han fått att soc ska gå in o säga att han måste flytta.
Jag tror inte han kommer fixa skolan förens utredningen är klar o han kanske fått någon medicinering.

Sitter o funderar på det här med svinvaccineringen, tycker att han har fått ett helt annat beteende.

Han var på träningen i kväll o allt har gått bra.
Idag har det varit en väldigt bra dag hoppas att det fortsätter så!!!

Idag så skulle sonens fröken ha kommit hem till oss, o försöka få han jobba lite med några hemuppgifter han fick förra veckan. Jag tänker inte prata med henne o jag tänker inte göra dom här uppgifterna sa han. Jag har försökt o förklarat för han att vad det kan få för konsekvenser om man skiter o jobba med skoluppgifterna o inte går till skolan. Jag bryr mig inte är svaret jag får. Så hon kom aldrig ytan vi gör ett nytt försök om en vecka. Han var lite orolig o uppskruvad då han visste att hon skulle komma. När jag berättade det så lugnade han ner sig. Fick även ett utbrott på förmiddagen o han stängde in mig i vårat sovrum o slog sönde den dörren ännu mer än vad den var med en hockyklubba. Jag känner mig så förtvivlad o ledsen när det blir så här jag försöker förstå o jag vet ju att han har svårt o prata om vissa saker o så. O svårt o tala om hur han känner sig.

Förutom det så var det en bra dag sa ju igår kväll att slog han av datorn när jag bad han så skulle vi åka in till stan o ta en fika idag. Fick ett tips om att barn med svår adhd problematik behöver ofta belöningar kanske några i veckan istället för en gång i veckan. Nu vet jag ju inte vad det är för funktionshinder han har ,men värt o testa. Han fixade det, jag blev så glad o berömde honom men när han skulle gå o lägga sig så började det krypa ihan jag fattar inte alltså.