Måndagen gick väldigt bra lär jag säga, han följde med in på bup o gjorde lite mera tester. Sen var vi på kina o åt en brakmiddag! Jag sa till han att vet du att när allt det här är över så tror jag att vi kommer få världens snällaste tonåring sa jag. då säger han att det tror jag med då jag träffat XXXXXX våran psykolog. Tårarna började rinna på mig när han sa så, men mamma då sa han o log... Jag älskar han så mycket trots att han får sina utbrott.
Tisdagen gick så där fick väl ett utbrott igen på kvällen o det var i samband med träningen. Tycker det är jobbigt när det blir så här!!!!
Onsdagen gick oxå rätt så bra lite småtjafs bara o sen att han verkar ha en massa myror som kryper på kroppen på han...
Torsdagen gick så där på dagen var lite orolig o det syntes, troligtvis inför träningen. Jag sa åt han flera gånger att han skulle avsluta det han gjorde vid datorn o komma ner o byta om inför träningen. Ja efter mycket om o men så kom han o gick. Han gick iväg på träningen men bara för att hämta sina grejor som blev kvar efter förra gången. När han kom hem hade han brytit sönder sin klubba + att han bröt av den andra med som han hade hemma o gick upp satt sig vid datorn. Vi har sagt att går han inte på träningen så ska han inte tro att han får sitta vid datorn inte o de vet han om! Så det slutade med att jag slog av datorn med knappen på hårddisken det skulle jag inte ha gjort. Han kastade glas o gud vet de allt som gick sönder + att han fick tag på en hockyklubba som han slog mig med på benet så det gick hål. Försökte hela tiden prata med han o få han o tänka på annat gick tillomed ifrån han. Alltså han var skogstokig sen så gick han åter upp o kastade ner våran skrivare mm för trappen så den paja o rautern våran så nu kan han inte gå ut på nätet med sin dator. Han gick ut sen o slog sönder fönstret i ytterdörren o ett fönster i hallen repade på bilen o slog sönder lampor mm. Då jag såg att det var folk ute som såg vad han gjorde så man kommer ju få skämmas ögonen ur sig ju. Sen lugnade han ner sig o gick upp o duschade. Jag förökte tejpa med kartonger o sätta för mattor som håller den värsta kylan borta men tvivlar på att det r nån ide att sätta in nya då det lär väl vara dom som ryker först om han får ett utbrott igen. Usch jag lider så både över att han mår som han mår o att jag har ont ihela kroppen efter alla slag. Men jag vet att när han gör det här så rår han inte för det för han har ett funktionshinder. Jag vet att nu när vi träffat rätt på bup å vet jag att det inte är så långt bort att det kommer vända.
Idag så skulle vi ju in o träffa henne igen på bup o en läkare då han skakar så om händerna beror troligtvis på astmamedicinen. Fick försöka övertala honom hur mycket som helst då han vägrade åka in. Men tills sist så gick det vi kom väl bara en halvtimme sent. Jag sa till våran psykolog att jag åker inte hem utan att han får nått som lugnar ner han. Hon förklara att det är på gång men att det inte kan bli förens den 22: a då vi ska träffa någon läkare som har hand om barn med sånna här problem. Så jag hoppas verkligen att det inte blir nå mer tjafs fram till dess. Hoppas hoppas. Vi får väl se hur det går i helgen ska ju in igen på måndag igen för mer tester.....