Satt o funderade i går kväll!
I går så tänkte jag bakåt i tiden o tänkte på hur det hade kunnat sett ut om vi hade fått utredning o sådant när han var liten. Jag tror att mycket hade varit annorlunda för det är ju så svårt o få ur min son vissa beteenden han har som nog varit mycket lättare och hantera när han var mindre. Jag känner mig så maktlös när han får sina utbrott, det är inte roligt för nån av oss. Jag blir så himla ledsen för de han gör kastar o har sönder grejer mm. Och han blir så ledsen när han inser vad han har gjort och när han lugnat ner sig. Jag förstår honom på sätt och vis att han innerst inne inte rår för detta men men. Jag förstår hur viktigt det är att dom här barnen måste fångas upp redan på dagistiden dels för att dom ska få den hjälp o stöd som dom behöver redan då inför skolan och allt.
Vad jag önskar att det hade varit så för oss!