Ja det var länge sedan jag kikade in här o skrev något, jag och min son har stor sorg.
För några månader sedan förlorade vi våran älskade sambo och styvfar.
Han gick bort väldigt hastigt och oförberett.
Jag hittade honom i sängen och ringde ambulansen direkt för han var fortfarande varm, men det gick inte.
Det värsta är att han kvällen före bad sonen ta hundarna och så sa han till sonen att han trodde att han höll på och dö. Det berättade han för mej på kvällen hua.
Så nu är det mycket ångest och oro inför framtiden för oss båda och den enorma saknaden som är.
Vi får väl se hur det går, med stor sannolikhet så kommer vi få lov o flytta till en lägenhet och jag känner en sådan oro inför det med tanke på hans utbrott som kommer och går...