Idag så skulle vi ju båda träffa psykologen, men han följde med in men vägrade gå ur bilen så hon kom ut o sa hej o så. Så nu kommer hon hem till oss i morron så hoppas det går bättre för jag känner att jag inte orkar så mycket mera. När vi kom hem var han lite småsur o tjatar om den där förbannade datorn, jag sa åt han att du vet vad som g'äller ingen dator under skoltid även fast man inte är i skolan. O så börjar han på o provocera mig o kalla mig för saker, jag känner hur jag kokar men behärskar mig. O så kom ett ytterligare utbrott, Jävla kärringjävel jag hoppas du dör du ska dö mm. som han vräker ur sig. Alltså jag blir galen vi börjar ju gå varann på nerverna med då han verkar ha blivit folkskygg med. Tack o lov att han har träning ikväll så man får ett par timmar o hämta andan för det känns som man har o göra med en tickande bomb, det är jättejobbigt..... Det är väldigt svårt o förstå för utomstående vilket jävla helvete man har haft o lever i just nu. Men jag 'älskar min son trots allt o jag vet att han inte rår för saker som han har gjort o säger men jag är inte mer än en människa heller jag blir så ledsen när jag ser att han mår så här skit som han gör!!!!
Och att jag inte kan hj'älpa han det gör väldigt ont i mej!!!!
Han tjatar om datorn flera gånger under dagen, jag säger nej ingen dator under skoltid som jag sagt tidigare. Till slut så sa jag åt han om du går ut o tar bort snön som är kvar så kan du få sitta en stund då han mest sitter still hela dagarna. Innan han går ut o gör de så sparkar han iväg skon o träffar mig på kinden halsen. Blir både ledsen o arg på han o talar åter om för honom att så gör man inte o slår mig även lätt på armen axeln. Han går upp o sitter en stund allt frid o fröjd.
Säger åt han att han ska komma ner o äta o då säger han att han ska vara med en kompis, men säger jag du vet ju att du har träning i kväll!
Nä jag ska vara med han säger han, jaha men även fast du inte går till skolan såtycker jag att du ska hålla i träningen sa jag åt han. Går ett litet tag o så kommer han ner o säger jag ska dra till han nu, men nej säger jag du har ju träning ikväll ju. Han blir tokig o flyger på mig som en raket o luvar mig så jag ramlar på golvet o han sparkar på mig då jag ligger inte de hårdaste han kan som träffade mig på örat, då jag har hörapparat på de örat så kände jag hur den åkte in o de gjorde ont. Känner sedan att jag blöder med innefrån örat. Jag tror han blev rädd när jag sa att jag blöder i örat jag tror inte att du blöder säger han o jag visade han att jag gjorde det, haha rätt åt han säger han o går iväg till sin kompis. O de gjorde så ont i mej att mina tårar bara sprutade. Satt så väldigt länge o kramade om våra hundar. Han ringer efter nån timme o säger att han är på väg hem, han verkar vara som vanligt när han kommer hem. Jag säger till han senare på kvällen, att det här funkar inte o att varken du eller jag mår bra av det här! O talar om för honom hur viktigt det här är med utredning o de för att vi ska få den hjälp vi behöver. Jag frågar han även vad han tänker o känner när det blir så här ingenting svarade han! Först flera timmar efteråt så säger han att han är ledsen för det som hänt o säger förlåt mamma!!!! Alltså de känns så jävla jobbigt. Hoppas hoppas att han kommer prata med henne o göra dom här testerna så vi får veta vad det är o att vi ska kunna hjälpa honom.......