0
Ja det var länge sedan jag kikade in här o skrev något, jag och min son har stor sorg.
För några månader sedan förlorade vi våran älskade sambo och styvfar.
Han gick bort väldigt hastigt och oförberett.
Jag hittade honom i sängen och ringde ambulansen direkt för han var fortfarande varm, men det gick inte.
Det värsta är att han kvällen före bad sonen ta hundarna och så sa han till sonen att han trodde att han höll på och dö. Det berättade han för mej på kvällen hua.
Så nu är det mycket ångest och oro inför framtiden för oss båda och den enorma saknaden som är.
Vi får väl se hur det går, med stor sannolikhet så kommer vi få lov o flytta till en lägenhet och jag känner en sådan oro inför det med tanke på hans utbrott som kommer och går...
0
En väldigt jobbig helg har det varit här hemma.
Jag tror det mesta beror på att det blev så fel i Fredags.
Han tränar 3 dagar i veckan och i Onsdags så glömde han kvar en sko som jag såg fattades alldeles innan jag skulle skjutsa in honom.
Jag sa till honom att jag skutsar in dej o att han skulle kolla upp om han fick åka med någon hem efteråt.
Jag sa att jag följer med in o tittar efter skon o den låg där i lådan med kvarglömda saker som tur var.
Klockan gick här på kvällen och jag började fundera vaför han inte kom hem.
Jag ringde upp en av tränarna som sa att han hade sagt att han väntade på skjuts, (han hade missförstått mig.)
Jag slänger mig i bilen o åker in och kollar upp i hela arenan igen son, men så ringer sambon och säger att han har gått till sambons syster.
Jag åker dit o hämtar honom och han var lite småsur o jag sa ju även det till honom att jag hade sagt att han skulle kolla upp om skjuts....
Han skulle även ha lanat på kvällen där, men det blev för sent.
Han skulle varit med på match på Lördagen men han var så tvär o ringde till tränaren och sa som det var o då sas det att han skulle vara med på Söndagen i stället då det var dubbla matcher.
Han var även väldigt sur och tvär under hela Lördagen och även slängde runt en massa saker.
Det var väldigt svårt och få han i säng på kvällen.
Han var så oerhört sur o tvär när han vaknade på Söndagen så han sa att han inte skulle vara med på den matchen heller jag sa bara att du lär ju ringa o säga det, nää de tänker jag inte sa han.
Och jag ringde inte heller eftersom de är dom själva som ringer när dom inte kan vara med på träningar o matcher...
Tjugo minuter efter samlingen så ringer tränaren och undrar vad han var, han vägrade prata med honom och han sa bara att han var besviken o att dom skulle snacka som igår under träningen.
Han skulle lägga av med allting bara för att jag berättade vad tränaren sa o herre jösses vilket liv de var men sen så lugnade han ner sig igen, och han var o träna i går som tur var.....
0
Han har lanat i helgen och i går kväll var han väldigt hängig och tjock i halsen även lite feber.
I morse när vi skulle gå upp var han helkonstig o tjock i halsen kollade febern men det kanske var pytte misstänkte att den hamna fel men men.
Ringde o sjukskrev honom till skolan, väckte honom innan jag skulle åka o då var han inge sjuk minnsan o började föra liv att jag skulle skjutsa honom till skolan.
Men jag sa till honom att man kan inte först sjukskriva sig o sen ångra sig mm, men han bara ångade på jösses vad det flög saker.
Han hackade i köksbordet o slängde frukter mm o var helt hysterisk, det var så i 1 timme banne mig, men tack o lov så lugnade det ner sig så småningom.
Jag blir så oerhört ledsen o besviken när det blir så här och det blir han med.
När det blir så här så funderar jag på vad jag har gjort för ont i mitt liv o fått ett sådant elakt barn.... Men jag älskar ju han, han är ju mitt allt mitt enda barn...
Nu är han lugn o fin så jag hoppas det håller i sig resten av dagen.....
0
Förra veckan ringde jag till bup o sa att jag ville ha ett intyg som behövs när man har ADHD för och få körkortstillstånd åt grabben.
Jag pratade med länsstyrelsen om det här med ADHD och körkort, det blir ju en utredning om ADHD och sen en om buset han gjorde.
Så jag hoppas verkligen att han inte ska få lov o vänta pgr. av det.
Jag ringde ju även till bup i vrede till avdelningschefen och berättade det här om att inte läkaren fört in i journalen om höjningen av en medicin så jag känner mig lite orolig att det ska bli tok här och hur länge vi får vänta på och få intyget........
Skolan flyter på bra och det är kanon, inte en enda frånvarodag detta läsår.
Helt otroligt med tanke på hur det var förut!
0
Å vad skönt det ska bli att skolan börjar igen för grabben i morron.
Det har varit en berg och dalbana detta jullov hudå säger jag....
Ingen ordning alls, det har knappt gått o talat med honom.
I bland tänker jag att det borde finnas lovfosterhem när det har varit som jobbigast.
Så sur o tvär han varit detta lov men han har faktiskt fixat ungdomstjänsten som han blev dömd till bara en liten grej kvar.
Jag lär då säga att det gått över förväntan bra alla samtalen och att arbeta, det trodde jag inte.
Till o med så att det kanske kan leda till sommarjobb!!!!!
Men oerhört skönt att de är klart då jag har trott flera gånger att han skulle sparka bakut.
Jag önskar att någon skulle kunna tala om för mig hur man ska säga/göra hur man ska hantera o lägga fram saker till grabben för det är inte lätt alla gånger.
Och det blir ju inte bättre av att vissa myndigheter är som dom är heller.......
0
Jag blir galen på läkaren här på bup som har hand om ADHD barnen/ungdomarna.
Först fick var det här med strateran i början som han åt som gav honom sådan enorm vilopuls ( 110 - 120) , som jag tycker denna läkare borde känt till att den och astmamedicin inte går i hop nädå och det står i fass att dom intregerar med varann.
Sen när jag bad om ett utlåtande för vårdbidrag var på läkaren flera gånger det tog 6 månader innan jag fick det och det var på gärsgårn att FK gav mig avslag.
Jag skickade in om omprövning och det blev lika illa där, ringde flera gånger o mana på att dom måste ha in det och när jag väl fick det så var det i princip en kopia på det gamla utlåtandet samma datum som förra som han hade bara strykit ett streck över och skrivit dagens datum och lagt till några ord.
Det tycker jag är höjden av nonchalans av läkaren.
Jag talade även om för läkaren att denne måste skriva när han höjde dosen på en av sonens mediciner som inte ingår i högkostnads skyddet att FK måste ha detta mm.
Jag väntade och väntade på att läkaren skulle kompletera detta, men inget kom och till slut så fick jag avslag från FK att dom inte godkände överklagan på det som jag överklagat. (JAg får vårdbidrag men det var en hel del saker dom tagit bort).
Jag ringer o talar om för läkaren jag vet inte vilken gång i ordningen att FK måste få detta intyg för annars kan dom inte ta med det ca (3000:-)
I dag kom det i lådan inte en dag för sent.....
När jag pratade med läkaren i går och han kollade i journalen då var det inte INSKRIVET att han hade höjt dosen efter samtal med mej, det enda läkaren såg var bara en receptutskrift.
Och detta var September förra året, usch vad jag mår dåligt över det stället som dom kallar för bup inkompetent personal och sen bristande journalföring nä fy då!!!!!
0
Ja här är det både toppar och dalar, väldigt mycket onödigt tjafs.
Höstlovet har flytit på någorlunda bra fast de är ju så svårt och få han att avsluta när han sitter vid datorn det spelar ingen roll om han är ledig eller inte.
Han har även börjat med dom här samtalen som ingår i ungdomstjänsten så jag hoppas att det flyter på nu som det ska och sen kommer han få jobba under jullovet så ska det vara avklarat sen.
Jag har fått en ny mobil så han fick min gamla fast han inte skulle ha haft den då han har haft sönder så många telefoner, men han blev överlycklig.
2 kvällar på rad har det inte varit något problem han har avslutat när jag sa åt han i förrgår i tid fast igår behövde jag inte ens säga till honom jag skulle precis säga till honom att det var dags då säger han jag är på väg o lägga mig nu HELT OTROLIGT första gången på flera år sum jag inte behövde säga till honom.
Jag frågade honom hur han kände att jag inte behövde säga till honom han sa att det var skönt.
Fortsätt så sa jag så kommer det bli jättebra sa även att både du och jag kommer bli mycket gladare då det har varit så mycket konflikter på kvällarna.
Han upplever ju att jag tjatar på honom och det gör jag inte, men vad ska man göra när man säger till honom igen efter en stund och han säger jag glömde bort.
Jag fortsätter och surfa på den posetiva känslan som finns här hemma nu tills nästa dal kommer!!!!!
0
I går så tänkte jag bakåt i tiden o tänkte på hur det hade kunnat sett ut om vi hade fått utredning o sådant när han var liten. Jag tror att mycket hade varit annorlunda för det är ju så svårt o få ur min son vissa beteenden han har som nog varit mycket lättare och hantera när han var mindre. Jag känner mig så maktlös när han får sina utbrott, det är inte roligt för nån av oss. Jag blir så himla ledsen för de han gör kastar o har sönder grejer mm. Och han blir så ledsen när han inser vad han har gjort och när han lugnat ner sig. Jag förstår honom på sätt och vis att han innerst inne inte rår för detta men men. Jag förstår hur viktigt det är att dom här barnen måste fångas upp redan på dagistiden dels för att dom ska få den hjälp o stöd som dom behöver redan då inför skolan och allt.
Vad jag önskar att det hade varit så för oss!
0
Graviditeten med sonen var helt normal förutom att jag gick över tiden med 19 dagar.
Och det blev en igångsättning som sen senare slutade i katastrofsnitt för dom tordas inte vänta i omed att jag var överburen, men han mådde bra och fick höga apgar.
Han var en riktig A-bebis sov hela nätterna och jag behövde aldrig vara vaken med han förutom innan mjölken kom i gång men visst vaknade han o åt men somnade om omgående.
Många sa till mig att jag vet inte hur det är o vara småbarns mamma då han var så otroligt snäll.
Han var lite sen o börja prata han var ca: 2½ år när det börja lossna och då kom allt på en gång, men han pratade väldigt mycket i alla fall fast på sitt eget språk.
Och vid 4 års kollen på bvc var han ikapp o mer därtill han pratade väldigt rent och hade ett väldigt stort ord förråd.
Där i kring vid ca 4 år så började jag märka att han hade ett enormt raseriutbrott han kunde skrika så han nästan tuppade av när han blev arg.
Jag märkte även att han var lite annorlunda i sättet hur han var o även mot andra.
Han började på dagis när han var ca 1½ o det funkade bra men hade lite svårt för att sitta still.
Det började en resurs som var för hela gruppen hans men det var med sonen hon gick undan med och ett par barn till o hade samling mm.
Han hamnade även i konflikter med andra barn, och jag tycker så här efteråt att personalen borde ha förstått då det var så tydligt redan då egentligen och jag har varit så blind själv.
Det funkade rätt så skapligt tills han började i förskoleklass där blev det ännu tydligare att han hade problem, svårt att sitta still, högljudd, pratade i tid o otid och konflikter med andra barn även med dom som var äldre.
Han gick halva terminen där vi bodde då och sen flyttade vi allt gick bra i och med flytten och allt var jättebra på det nya stället.
Efter ett par veckor så blev han retad och mobbad utav några andra där för dom såg att han var annorlunda och att han var väldigt tacksam och reta.
Så det var så mycket skit och tjafs jag vet en gång när jag hämtade honom på fritids så sprang han och några till på en plan och dom var flera som var på han och höll på o kasta grus mm på honom och frtidspersonalen bara stod och titta, jag blev vansinnig och frågade varför dom inte gjorde någonting och dom sa bara vad ska vi göra dom lyssnar ju inte............
Det blev väl lite bättre så småning om och han fick lite extra stöd på lektionerna då han inte kunde läsa riktigt och det släppte efter första terminen i ettan.
Det löpte väl på med tjafs till o från men han fixade skolan och hade det jobbigt med läsförståelsen.
Sen fick dom byta skola då den las ner som han gick i till en annan.
Jag tänkte vad skönt för honom och få en liten nystart då han var väldigt utsatt av vissa och sen när man pratade med berörda föräldrar så var det mina barn och andras ungar, jag vet att några gånger så var det min son som startat bråken men han fick jämt ta skit i från många tyvärr.,
I mellanstadiet så eskalerade det med mycket bråk + att han hade så svårt och koncentrera sig på lektionerna.
Dom åkte skolbuss till och från skolan och på bussen var det jämt tjafs och busschaufören fick stanna flera gånger och vem var det som jämt fick skulden för det jo min son fast han berättade att det var andra så det slutade med att jag skulle få betalt av kommunen för att skjutsa honom till och från skolan så illa var det!
Ungarna var ju så smarta som gav han tjuvnyp o annat o sen var det han som hördes högst och fick ta allt skit, jag vet inte nå hur många möten jag krävde mm med skolan för att få ordning på saker och ting.
Jag minns en grej så tydligt det var när några småtjejer skyllde på att sonen varit in o gluttat på dom när dom duschade och fröken kom o skällde ut honom efter noter och sen visade det sig att dom bara hittat på.
Det var så illa ett tag så jag krävde ett möte med alla på skolan och då vet jag att skol psykologen sa att hon ville göra en utredning på honom o jag blev rosenrasande då han blev så otroligt mobbad så det var skrämmande jag skällde ut dom som fan rent ut sagt men dom förstod så småningom hur illa det var så det blev rätt så bra men han hade fortfarande svårt och koncentrera sig på lektionerna ändå och han hade även extra stöd då med på vissa lektioner.
Han började i femman där men sen flyttade vi hit o fortsatte här och det gick bra i början men sen började det igen för dom såg att han var annorlunda och hans sätt han blev mobbad här med väldigt grovt blev det så småningom.
Fast här blev han en pajas på lektionerna så dom skrattade åt honom och även svårt med koncentrationen och svårt för att fokusera och även att han vela ha full koll på allt som hände i klassrummet.
Han gick här i två år kan man säga innan han började på högstadiet.
Mycket skitsnack o mycket mobbing men han fixade så mycket ändå min älskade son!
Så här efteråt är jag så besviken på mig själv att jag var så blind, men jag trodde ju på att det berodde på mobbingen tänk om nån verkligen förklarat och förstått så mycket vi i familjen hade sluppit.
Och vad jag förstår så är det här väldigt vanligt att det blir så här som det blev för oss om man inte fångat upp dom tidigare innan dom börjar på´högstadiet.
Tyvärr är det lätt och vara efterklok och jag känner att kunskapen och förståelsen för dom här barnen måste öka så att dom fångas upp i tid!!!!!!
0
Nu har rättegången varit, han fixade det bra var lite orolig ett tag där.....
Tyvärr så är det så att bara för sonen är 15 så är det han som tydligen får ta hela skiten medans dom andra går fria då dom är under 15.
Och tyvärr så drabbades även han o betala hela skadeståndet själv.
Jag har hela tiden sagt att han ska vara med o betala även hur det än hade blivit, jag sa även när dom frågade mig där o jag sa ju att självklart ska han betala men att jag var frustrerad över att han måste ta hela biten, lagen är ju så men jag tycker iallafall är man 14 så ska föräldrarna stå till svars för det ens barn förstör.
Jag tycker själv att han blev lite hårt straffad han fick ungdomstjänst rätt så många timmar i mitt tycke men jag vet en som har lärt sig en dyrhöpt läxa.....
0
Jag är så oerhört arg, ledsen, och besviken jag stortjöt igår.
Grabben min kommer bli åtalad för detta som hände under sommarlovet det känns fördjävligt!
Han vela inte vara med på det där och han tordas inte gå hem för han var rädd för en av dom och tyvärr så är han den ende som är straffmyndig.
Jag kan inte skriva vad som har hänt men det finns andra som har varit väldigt drivande och förstört en massa saker och som jag förstått det är jag rädd för så kommer han få ta allt bara för att han är straffmyndig.
Det som gör mig så arg är att bara för man är 14 så ska man klara sig undan allting o slippa betala för det man haft sönder mm.
Må så vara att man inte kan bli dömd men det borde vara så att dom borde få betala i allafall.
I alla fall så har han fått sig en rejäl näsbränna.
Han var där så självklart ska han vara med o betala men varför ska dom andra klara sig undan?????
0
Efter han kom hem från utlandet så har var det jättesvårt o få ut honom han satt mest vid sin kära dator.
Det har varit lite mindre utbrott men inget så där jättestort men han slog mig en gång så jag var alldeles blå på armen, men jag provocerade honom jag fortsatte prata fast han sa att jag skulle sluta men jag kunde inte för de går ju aldrig o prata med honom över lag.
När det var ca: 4 - 5 veckor kvar så började han vara ute lite mer.
Över lag så tycker jag sommarlovet har gått relativt bra!
Begravningen gick också väldigt bra fast det var väldigt jobbigt för oss alla.
Han har även varit ute på tokigheter så de har varit skitjobbigt med alla förbenade möten som blev efter detta.
Jag vet att han gjorde det minst minimala för han ville inte göra detta men han kände sig tvungen o de jävliga är ju att han är 15 år o de är ju inte dom andra som var med.
Så det har varit förhör, advokaten, soc, medling o medling igen med dom som blev drabbade och han är väldigt ångerfull och så är det skitjobbigt nu när man inte vet hur det blir om det blir rättegång eller inte....
Jag har varit livrädd tack vare hur det som hände tidigare då vi blev anmälda till sov av bup.
Men tack o lov så blev det ingen mer utredning för hon förstod hur det låg till.
Jag är även så otroligt arg på läkaren på bup lämnade ju in där jag beskrev hur våran vardag ser ut just för det här med vårdbidrag jag fick vänta 6 mån för att få det så jag kunde skicka in det till FK.
Jag lämnade även in flera sidor för omprövning av vårdbidrag och det tog 12 veckor o få det och så kunde han inte skriva det riktigt ändå.
Jag ringde ju medicinsköterskan och hon sa att han försökte få tag på dom som har hand om detta för han undrade hur han skulle formulera sig sa hon.
Men herre jösses jag får ett precis likadant som förra gången förutom ett par ord som var annorlunda och han hade tagit kopia o strykit det förra datumet o la till det nya, fast jag talade om att han måste styrka vissa saker.
Det får inte gå till så här......
Ska dit i dag för koll med sonen så vi får väl se hur det går!
0
Det var en trött men lycklig kille jag hämtade på Arlanda i Lördags.
Han har haft det hur bra som helst så glad är jag för hans skull att han fick följa med o sen tycker jag att det var så bra gjort av honom o flyga själv hem nästan 6 timmars flygtid fast jag tror han skulle kunna åka ner i morron dag igen om så vore haha.
Han frågade även mycket om det här med gammelmormor, jag försökte förklara så gott jag kunde.....
Känns gott o ha honom hemma igen fast det har varit väldigt mycket dator sen han kom.
Jag har även börjat förbereda honom för begravningen nästa vecka då det är jordbegravning då han aldrig varit med på en sådan så han vet på ett ungefär hur det går till.
Det ska bli väldigt intressant o se hur sommaren kommer bli då det blir uppehåll utav concertan jag hoppas att det kommer gå bra det känns som så just nu i allafall...
0
Det har gått bra sen sist lite småsur var han när jag hämtade honom i skolan förra Onsdagen!
Vi skulle åka upp till mormor, men det höll inte på o bli av för han hade blivit osams med en kompis i skolan jösses vilket humör han va på.
Men han kom till sans o vi åkte upp o tur var väl det, för mormor har varit dålig ett tag så han fick ta farväl då han var så fin mot henne så jag blir alldeles varm i hjärtat...
Vi var där ett bra tag o innan vi skulle åka så sa han mormor jag älskar dig o hon sa att hon älskar han oxå då brast det för mig så jag fick lov o gå ut hua.
Mamma sa att han var så otroligt fin mot henne o tack o lov för det för hon somna in i Söndags o det är en oerhört stor sorg för mig då jag växt upp hos henne, även för sonen.....
I Lördags for han till Kanarieöarna i en vecka han fick följa med en kompis ner vars mamma bor där nere o han ska vara där nere hela sommaren så på Lördag får han flyga hem själv därifrån men det fixar han....
Jag är så glad för hans skull att han fick följa med han har det underbart där nere.....
Vilken upplevelse för honom o få bo i ett spanskt hem med!
Ska bli skönt o hämta honom på Lördag natt så det blir lite livat i huset igen för det har varit så tomt o tyst här denna vecka men samtidigt väldigt skönt...
Fast han skrämde oss i Söndags när han ringde o sa att han inte hittade sina pengar han hade letat överallt sa han men hade glömt o tittat i plånboken i handbagaget haha...
Han hade ju rätt så mycket med sig så tack o lov att han inte hade slarvat bort den...
0
Dom senaste veckorna har varit helt underbara, det har funkat jättebra förutom lite småsaker.
Han blev väldigt arg en gång men det enda han förstörde var en banan haha o lite tidningar kastade han men det var det enda hade det varit för några månader sen så vette tusan.
Och vi har varit till mormor 2 gånger o hon har piggnat på sig helt otroligt o han vill åka dit igen.
Och det har gått jättebra där så underbart är det o jag njuter varje dag som det är så här lugnt, det hjälper en o klara utbrotten som blir emellanåt.
Han går till psykologen som han ska o jag tror föresten det tog skruv då när polisen pratade om konsekvenser med han..
Ett jättestort tack till dig som kom på den geniala ideen.
2 frånvarodagar detta läsår helt fantastiskt med tanke på hur det var förra läsåret.
Och han är mer med kompisar nu o lite mindre dator så just nu kan det inte bli så mycket bättre, men det lär väl komma bakslag men just nu njuter jag.
Jag tycker vissa gånger att han har blivit så mycket klokare min son och tänker helt rätt hoppas det håller i sig!!!