Graviditeten med sonen var helt normal förutom att jag gick över tiden med 19 dagar.
Och det blev en igångsättning som sen senare slutade i katastrofsnitt för dom tordas inte vänta i omed att jag var överburen, men han mådde bra och fick höga apgar.
Han var en riktig A-bebis sov hela nätterna och jag behövde aldrig vara vaken med han förutom innan mjölken kom i gång men visst vaknade han o åt men somnade om omgående.
Många sa till mig att jag vet inte hur det är o vara småbarns mamma då han var så otroligt snäll.
Han var lite sen o börja prata han var ca: 2½ år när det börja lossna och då kom allt på en gång, men han pratade väldigt mycket i alla fall fast på sitt eget språk.
Och vid 4 års kollen på bvc var han ikapp o mer därtill han pratade väldigt rent och hade ett väldigt stort ord förråd.
Där i kring vid ca 4 år så började jag märka att han hade ett enormt raseriutbrott han kunde skrika så han nästan tuppade av när han blev arg.
Jag märkte även att han var lite annorlunda i sättet hur han var o även mot andra.
Han började på dagis när han var ca 1½ o det funkade bra men hade lite svårt för att sitta still.
Det började en resurs som var för hela gruppen hans men det var med sonen hon gick undan med och ett par barn till o hade samling mm.
Han hamnade även i konflikter med andra barn, och jag tycker så här efteråt att personalen borde ha förstått då det var så tydligt redan då egentligen och jag har varit så blind själv.
Det funkade rätt så skapligt tills han började i förskoleklass där blev det ännu tydligare att han hade problem, svårt att sitta still, högljudd, pratade i tid o otid och konflikter med andra barn även med dom som var äldre.
Han gick halva terminen där vi bodde då och sen flyttade vi allt gick bra i och med flytten och allt var jättebra på det nya stället.
Efter ett par veckor så blev han retad och mobbad utav några andra där för dom såg att han var annorlunda och att han var väldigt tacksam och reta.
Så det var så mycket skit och tjafs jag vet en gång när jag hämtade honom på fritids så sprang han och några till på en plan och dom var flera som var på han och höll på o kasta grus mm på honom och frtidspersonalen bara stod och titta, jag blev vansinnig och frågade varför dom inte gjorde någonting och dom sa bara vad ska vi göra dom lyssnar ju inte............
Det blev väl lite bättre så småning om och han fick lite extra stöd på lektionerna då han inte kunde läsa riktigt och det släppte efter första terminen i ettan.
Det löpte väl på med tjafs till o från men han fixade skolan och hade det jobbigt med läsförståelsen.
Sen fick dom byta skola då den las ner som han gick i till en annan.
Jag tänkte vad skönt för honom och få en liten nystart då han var väldigt utsatt av vissa och sen när man pratade med berörda föräldrar så var det mina barn och andras ungar, jag vet att några gånger så var det min son som startat bråken men han fick jämt ta skit i från många tyvärr.,
I mellanstadiet så eskalerade det med mycket bråk + att han hade så svårt och koncentrera sig på lektionerna.
Dom åkte skolbuss till och från skolan och på bussen var det jämt tjafs och busschaufören fick stanna flera gånger och vem var det som jämt fick skulden för det jo min son fast han berättade att det var andra så det slutade med att jag skulle få betalt av kommunen för att skjutsa honom till och från skolan så illa var det!
Ungarna var ju så smarta som gav han tjuvnyp o annat o sen var det han som hördes högst och fick ta allt skit, jag vet inte nå hur många möten jag krävde mm med skolan för att få ordning på saker och ting.
Jag minns en grej så tydligt det var när några småtjejer skyllde på att sonen varit in o gluttat på dom när dom duschade och fröken kom o skällde ut honom efter noter och sen visade det sig att dom bara hittat på.
Det var så illa ett tag så jag krävde ett möte med alla på skolan och då vet jag att skol psykologen sa att hon ville göra en utredning på honom o jag blev rosenrasande då han blev så otroligt mobbad så det var skrämmande jag skällde ut dom som fan rent ut sagt men dom förstod så småningom hur illa det var så det blev rätt så bra men han hade fortfarande svårt och koncentrera sig på lektionerna ändå och han hade även extra stöd då med på vissa lektioner.
Han började i femman där men sen flyttade vi hit o fortsatte här och det gick bra i början men sen började det igen för dom såg att han var annorlunda och hans sätt han blev mobbad här med väldigt grovt blev det så småningom.
Fast här blev han en pajas på lektionerna så dom skrattade åt honom och även svårt med koncentrationen och svårt för att fokusera och även att han vela ha full koll på allt som hände i klassrummet.
Han gick här i två år kan man säga innan han började på högstadiet.
Mycket skitsnack o mycket mobbing men han fixade så mycket ändå min älskade son!
Så här efteråt är jag så besviken på mig själv att jag var så blind, men jag trodde ju på att det berodde på mobbingen tänk om nån verkligen förklarat och förstått så mycket vi i familjen hade sluppit.
Och vad jag förstår så är det här väldigt vanligt att det blir så här som det blev för oss om man inte fångat upp dom tidigare innan dom börjar på´högstadiet.
Tyvärr är det lätt och vara efterklok och jag känner att kunskapen och förståelsen för dom här barnen måste öka så att dom fångas upp i tid!!!!!!